Det inlämnade hundhåret vägs och delas upp i 80-100 grams högar. Hundhåret gås igenom och ogräs och skräp plockas bort. Merinoull i lämplig färg vägs upp, 20-30 gram beroende på hundhårets kvalitet.
Det färdiga garnet lindas sedan på ett härvträ för att sträcka ut sig. Garnet knyts på fyra ställen. Det får sitta på härvträet något dygn.
|
Vid kardning dras en liten tuss hundhår ut i taget till ett fint flor av hår och kardas i kardmaskin (handdriven). Merinoullen kardas in i två lager. Resultatet blir en kardmatta, som delas upp i mer spinnvänliga kardremsor.
Sedan är det dags att tvätta det färdiga hundgarnet i ljummet vatten och hårschampo, ibland kan det behöva tvättas två gånger. Därefter sköljs det tre gånger (hela tiden ljummet vatten) och i sista sköljvattnet används lite balsam. (Det här med tvätt av handspunnet garn är en hel vetenskap, men så här gör jag. Det viktigaste är en jämn och ljummen temperatur.)
Det tvättade garnet spänns sedan upp för att torka. |
Kardremsorna spinns för hand till en tråd på cirka 50 gr per bobbin/spole. Man spinner två trådar, alltså två bobbiner à 50 gram tråd vardera. Därefter tvinnas de två trådarna ihop till ett tvåtrådigt garn.
När garnet är torrt räknas trådarna och garnet vägs, vikt och längd antecknas. Därefter sätts det på en garnvinda för att med hjälp av en handdriven nystmaskin nystas till ett fint garnnystan.
Till sist kommer det roligaste och högtidligaste: Banderollen med hundens foto och med uppgift om löpmeter och vikt! Ett 100 grams garnnystan är klart! |
Alla redskap som används är handdrivna och hela processen är miljövänlig. Det är tillfredsställande att kunna ta tillvara en fiber som annars slängs bort. Hundhår är varmare än ull och många har uppfattningen att hundhår har en välgörande och helande effekt. Hundgarn är dock inte så slitstarkt som ull, å andra sidan är det varmt och mjukt. Sist men inte minst, man får ett underbart minne av en älskad vän!
|
Det tar cirka tio timmar att få fram ett nystan om 100 gram. Att spinna hundhår kräver stor spinnskicklighet, eftersom denna fiber kräver en mer omsorgsfull kardning och är svårare att spinna än fårull. Att spinna ett tunt och fint garn är också tecken på spinnerskans skicklighet.
|